h1

snart i mål

10 augusti, 2010

Vaknar upp till ännu en dag med strålande väder. Vi hade förväntat oss lite regn och ruskpricksväder för fjällen bjuder nästan alltid på ömsom finväder och ömsom lite sämre väder. Men vi har vandrat i shorts och linne mest varje dag. Haft vindjacka när det blåst lite. Våra regnkläder har vi inte använt men det är ett måste att ha dem med för vädret är som sagt var ombytligt i fjällen.

Igår vandrade vi in mot sista checkpointen i Kieronbacken. Där bjöds det på supergoda pannkakor med grädde och sylt. Magen fick glädjefnatt då frystorkat i längden inte är så kul för magen. Efter fyra goda pannkakor och lite kaffe vandrade vi vidare till Abiskojaure där vi tältade. I Abisko Nationalpark får du bara tälta på tre ställen och en av dem är vid denna stuga. När vi kom fram strax efter kl 21 så var hade stugvärden konstaterat att det var 54 tält på hans gräsmatta. När vi gick och la oss var det 10-talet till. Efter dessa goda pannkakor så orkade vi inte med en middag så vi ordnade en knytis: alla godsaker som vi hade kvar skulle fram och ätas upp. Det blev en bit choklad, lite nötter, torkat renkött, lite ungersk korv, en klunk vin till alla, Mentos……vi njöt och hade en riktigt fin sista kväll på fjället.  Vid vårt bord satt två tyskar som vi bjöd på godsakerna. De skrattade gott när det såg vår picnic. Efter en stund vände sig en av dem till Nils och frågade: how is it to be one man with four women? Mycket bra fråga. Det handlar så klart om att vi alla gillar friluftsliv och att vi fungerar ihop. Det gäller att vara flexibel, kompromissa och säga ifrån om något inte känns bra i fötter, ben, höfter eller rygg.  Nils är också en baddare på teorier och samtal så han har pratat mer än oss. Nils har även berättat godnattsaga varje kväll. En kväll var det Hamlet, en annan Henry the fifth. Och han ser också lite dåligt utan glasögon så att byta om i tältet har inte varit ett problem för tjejerna.  

När vi lämnar Abiskojaure för att vandra de sista 13 km får vi lite post med oss från stugvärden. Det är vykort och brev som vandrare skrivit och som ska skickas iväg med post. Vi blir med ens fjällbrevbärare. Tänk, att det mesta löser sig på fiffiga och enkla sätt. 
Målet hägrar, vi ses om en liten stund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: